___________________________________
Terroristerna har blivit fegare__      ___ 

Sydsvenska Dagbladet
1 December 2002

Svante Cornell

Attackerna mot Paradise Hotel och ett iraeliskt charterplan i Mombasa, Kenya, krävde färre dödsoffer än de flesta bombattentat i Israel gör. Dock utgör det en viktig länk i en serie av internationellt uppmärksammade terrordåd på senare tid. Världen har vant sig vid rapporter om terrordåd i Jerusalem, dock har relativt storskaliga terrordåd nu ägt rum i områden där de var fullkomligt oväntade. Den förödande bomben på ett diskotek i Bali, gisslandramat på en musikal i Moskva, och bomben på ett Kenyanskt strandhotell var alla typiska terrordåd i den bemärkelsen att de skapade rädsla: budskapet kan tolkas som att ingen går säker, någonstans.

Men medan dåden i Jerusalem, Moskva, Bali och Mombasa delar många gemensamma nämnare, finns skillnader. De palestinska självmordsbombarna och de 21 tjetjenska kvinnorna som spände bomber runt sina liv är inte globala terrorister. De har en väl definierad fiende, och agerar baserat på en känsla av desperation med sin situation och en total avsaknad av hopp för framtiden. Radikala, fanatiska religiösa principer finns med i bilden, men i grund och botten applicerar de terror som ett vapen i en existerande konflikt.

Detta ursäktar eller legitimerar naturligtvis inte våldet mot oskyldiga civila, vilket alltid är lika förkastligt. Men det skiljer dessa dåd från 11:e September och attackerna i Bali och Mombasa, vilka Al Qaeda tros ligga bakom. Kopplingarna i Bali är starka, och utförandet av aktionen i Mombasa med två koordinerade attacker bär stark likhet till Al Qaeda’s strategi, vilken Kenya redan utsattes för när USA:s ambassad i Nairobi bombades 1998. Al Qaeda är ingen extrem representant för ett folk i väpnad konflikt med en definierad fiende, utan en fanatisk, ideologisk rörelse baserad på en förvrängd, Saudiarabien-inspirerad tolkning av Islam. Den har inget konkret politiskt mål utom att förstöra västliga intressen, särskilt amerikanska eller dess allierade. Al Qaeda liknar därför mer den vänsterextrema terrorismen i Europa på 1970-talet av typen Bader Meinhoff eller Röda Brigaderna än de palestinska, tjetjenska, eller för den delen tamilska självmordsbombarna. Att Al Qaeda, tjetjener och palestinier alla är muslimer skall inte leda till förhastade slutsatser att de är samma fenomen.

Om Al Qaeda låg bakom attackerna på Bali och i Mombasa, ger detta vissa ledtrådar till hur Al Qaeda förändrats sedan 11:e September. Attackerna mot Washington och New York var mega-terrorism: ’hårda’ mål, mitt i fiendens hjärta, stora dödstal, högst symboliska måltavlor. Farhågor har väckts att 11:e September höjde ribban för terrorismen, och att flera dåd av samma storleksordning var att vänta. Och Al Qaeda’s tidigare attentat eller planerade dåd var av liknande typ, om dock mindre spektakulära: två amerikanska ambassader bombades samtidigt, ett amerikanskt örlogsfartyg sprängdes, och försök att spränga både amerikanska ambassaden i Paris och Los Angeles flygplats stoppades. Men i jämförelse med dessa attacker var både Bali och Mombasa ’mjuka’ måltavlor. Oväntade, perifera, och marginella områden långt ifrån västliga huvudstäder, och svaga, instabila länder där Al Qaeda kunde operera lättare. Med andra ord lättare, och egentligen fegare, måltavlor.

Att Al Qaeda anfaller Israel är inte oväntat. Någon folklig revolt mot USA i den muslimska världen har man inte lyckats åstadkomma, medan arabvärldens hat mot Israel verkar gränslöst. Valet av Israeler kan även det vara ett tecken på svaghet: man vänder blicken från den större fienden, USA, till den mindre och närmare, Israel. Det är för tidigt att dra slutsatsen att Al Qaeda ändrat fokus. Men om trenden håller i sig kan det faktiskt tolkas som att USA:s krig mot terrorismen faktiskt försvagat organisationen till den milda grad att den inte förmår annat än anfalla turister, helst Israeler, på exotiska destinationer. Men även om så är fallet kvarstår faktum att de mjukaste samhällena, där terrorister enklast kan undvika förföljelse, är i västeuropa. Terrorn kommer knappast att försvinna, och svaga terroristers bomber är på intet sätt mindre dödliga.