Den senaste vågen av attacker mot Nordeas internetkunder har lett till
en berättigad debatt kring hur svenska banker och deras kunder bör
agera för att öka sin säkerhet.
Men lika viktigt som det är att
undvika intrång i banker i ett första skede är det att stärka skyddet
mot penningtvätt både nationellt och regionalt för att försvåra för de
huvudansvariga bakom brotten att undkomma med bytet.
Den 19
januari avslöjade tidningen Computer Sweden det som kallats den största
bedrägerihärva som någonsin drabbat en svensk affärsbank. Omkring 250
kunder som använt sig av Nordeas Internetbank har blivit bestulna på
sammanlagt omkring 8 miljoner kronor. Jämfört med de tidigare relativt
plumpa bedrägeriförsöken mot Nordeas kunder förefaller den här vågen av
attacker vara av en mer sofistikerad art. Bedragarna beskrivs som väl
bevandrade på området och har enligt uppgift spårats till Ryssland.
Genom en så kallad trojan har bedragarna kommit över kunders
inloggningskoder och därefter kunnat disponera över de drabbades konton.
Attackerna har initierat en viktig debatt om hur svenska banker bör hantera säkerheten för sina internetkunder.
Men
det sista ledet i kedjan, där pengarna överförts till bland annat
Baltikum - sannolikt som ett första steg i att dölja pengarna för
rättsväsendet och slussa dem vidare till huvudaktörerna bakom brotten -
har knappt berörts i debatten.
Merparten av pengarna från
offrens konton transfererades till konton i Sverige som upplåtits av de
bulvaner som nu står misstänkta av polisen. Bulvanerna har omvandlat
pengarna till kontanter och sedan skickat dem vidare till utlandet med
hjälp av betalningsförmedlare av typen Western Union. Två personer har
dömts för att ha fört över pengar till Estland. De andra
destinationsländer som nämnts i sammanhanget ligger alla i Sveriges
östra närområde, så som
Lettland, Litauen, Ukraina, Moldavien och Vitryssland.
Många av dessa länder har fått utstå svidande kritik för sina brister i
skyddet mot penningtvätt, som misstänks ha gjort det möjligt att
integrera kriminell avkastning i det finansiella systemet. Lettland
utgör kanske det främsta exemplet i Baltikum. Trots ett intensivt och i
många avseenden lyckat lagstiftningsarbete kvarstår flera frågetecken
kring implementeringen av lagen och rättsväsendets förmåga att
effektivt säkerställa dess efterlevnad.
Så sent som våren 2005
sattes två lettiska banker, Multibanka och VEF Banka, upp på
amerikanska finansdepartementet lista över banker med bristande skydd
mot penningtvätt. Dessa banker uteslöts från kontakter med amerikanska
finansiella institut eftersom starka misstankar förelåg om att dessa
banker utnyttjats av kriminella. Multibanka avskrevs från listan i juli
2006 samtidigt som ytterligare åtgärder vidtogs mot VEF.
Den till
synes bristfälliga implementeringen kan vara ett resultat av brist på
resurser och tekniskt kunnande. Problemet bör dock också ses mot
bakgrund av den relativt höga korruptionsnivån och de
penningtvättsskandaler, ofta med ledande affärsmän och politiker
involverade, som rapporterats från Lettland. En liknande problematik
går att skönja även i de övriga länder som nämnts som
destinationsländer för Nordeapengarna.
Debatten om
internetbankernas säkerhet är viktig, men för att på att effektivt sätt
bekämpa dessa attacker bör således behovet av en intensifierad kamp mot
penningtvätt och organiserad brottslighet tas med i beräkningen.
Svenska myndigheter med Finansinspektionen i spetsen har under en lång
tid arbetat målmedvetet med att stärka de svenska finansiella
institutionernas skydd mot penningtvätt. Dock har organiserad
brottslighet i dag förmågan att utnyttja de platser och system där
skyddet bedöms vara sämst.
Som Nordeaskandalen illustrerar kan
bristande finansiella regleringar i Sveriges närområde i förlängningen
komma att få konsekvenser för svenska bankkunder och försvåra för det
svenska rättsväsendet. För att på ett effektivt sätt motverka liknande
attacker krävs därför en intensifierad och utvidgad regional och
internationell samverkan i kampen mot penningtvätt och organiserad
brottslighet.
Klas Kärrstrand
Michael Jonsson
forskar
om penningtvätt i Östeuropa vid Programmet för Sidenvägsstudier
Institutionen för euroasiatiska studier, Uppsala universitet
UNT 3/2 2007
